Vår bröllopsdag på Kreta 110919

Nu har vi varit gifta i två år, och jag känner mig lika förälskad som tidigare. Denna gången inföll dagen när vi var på Kreta,

Dessa två år har gått så otroligt fort, känns som att tiden nästan går för fort. Men vi trivs så tillsammans, vi har en stor familj och det har varit händelserika år, så det är väl så att tiden rinner iväg.
Men tillsammans är vi ett bra team =)

Jag och min älskade make.

På kvällen firade vi vår dag med en god middag och fina vänner, på restaurangen Mylos.

Det var underbart god mat där, fin miljö. En riktig perfekt bröllopsmiddag.

Efterrätten var fantastisk, en hel skål med färska frukter. Detaljen med den lilla elden var pricken över iet,
Tack för dom här två åren älskling! (Även för alla våra år tillsammans)

Bilder från Kreta, Platanias

Varje höst sedan vi gifte oss, försöker jag och maken åka iväg en vecka för att fira vår bröllopsdag och ladda lite batterier. I år mer nödvändigt än någonsin.
Vi åkte den 17 september till Platanias, Kreta med våra vänner.
Vi bodde på ett litet hotell, Mary, precis vid stranden. Detta foto är från första kvällen där.

Grekland ligger mig nära till hjärtat och har alltid gjort. Tycker om atomsfären där, människorna och miljön.
Här var vi på en restaurang i Chania, gamla stan. Det finns så många mysiga restauranger i gränderna.

Chania är en gammal hamnstad och har en undebart mysig hamn.

Jag gillar ju örtkryddor av alla de slag, och utanför vår restaurang, så växte all möjliga kryddor på denna vagn. De doftade ljuvligt.

Vi strosade i gränderna och denna gröna gränd av växtlighet var en av de mysigaste.

Min kära granne och vänninna, inte han på kortet, letade hela tiden efter ett vitt hus med blåa dörrar, som det ska vara i Grekland. I Chanias gränder hittade vi detta hus. Och ja, det är bästgrannen som poserar.

Havet är enormt och underbart men det kan vara ilsket och stormande. Här är det storm med gigantiska vågor och naturligtvis röd flagg. Men det blev en härlig promenad efter stranden.

Vi hyrde bil en dag och for bla till Paleochra och Elafonissi. Elafonissi är nog Europas Maldiverna, här är det underbart. Sanden färgad av koraller och kristallklart vatten.


Sanden är så vit att man inte bränner sig, ljuvligt! Fler bilder kommer.

Tankar

Ibland vet man inte vilken väg man ska ta. Många tankar far runt i ens huvud, runt, runt, tar aldrig slut. Efter en kämpig vecka och framför allt kämpig fredagkväll, så snurrar tankarna än mer.
Sitter ensam med mina tankar, men jag vet att kan lyfta en telefonlur och prata med någon men känner att jag behöver sortera mina tankar för mig själv.
Känns ibland som att livet har varit en enda lång kamp sedan 2004. Man vill ju att ens familj ska må bra, känna att alla får plats. Men det är inte alltid lätt att pussla ihop en stor familj, med många personligheter, en del som kräver mer än andra och få det att gå ihop. De är dessutom tonåringar med sitt tänk, så ibland får vi verkligen kämpa på. Man dras med dåligt samvete för de barn som inte kräver lika mycket och får klara sig mer på egen hand. Men det blir ju så, att man lägger kraft på den/de som behöver och de andra får lite mer krav och mindre uppmärksamhet, fast man inte önskar att det ska behöva vara så.
Jag hoppas att de känner att de finns lika mycket för oss ändå.
Just nu har ett av våra barn det extra jobbigt och maken är med henne. Och jag stöttar honom allt jag kan, och vi stöttar alla varandra, så gott vi kan.
Har i alla fall bestämt mig för vissa saker i veckan, och det känns otroligt skönt, sedan finns det mer saker som jag grubblar på men jag ska nog finna lösning på det också.


Jag har ju i alla fall min älskade make, som alltid finns där för mig =). Vad gjorde vi utan varandra. Han har det inte alltid lätt med mig ;), men eftersom han är lika envis som mig, så fixar han det =).
Vi har funnit en tillvaro som vi mår bra av(fast det är kämpigt ibland med familjen) , och den ska vi fortsätta att bevara.

Här är i alla fall vår blivande familjmedlem Dogge, han är hur söt som helst. Längtar verkligen tills han kommer till oss.

Vår äldsta dotter har börjat flytta i veckan, så vi har fixat en del grejor. Även bästgrannen har kommit med lite smått och gott till henne =) Hon och jag har också varit och inhandlat lite som man behöver i en lägenhet. Känns riktigt spännande. Nästan så att man själv skulle vilja ha en liten lägenhet, där man får börja från början.
Men ni förstår ju hur tomt det kommer att bli här hemma. Sönerna har flyttat, bonusdottern har flyttar. Ja, det blir en pärs för mig. Saknar dom redan. En liten familj på tre, det var länge sen, så där 19 år sen. Tur att vi blir med hundvalp. Djur är ju bra medicin för själen, och det är verkligen vad vi i vår lilla familj behöver nu.
Fast vi har ju också våra tre härliga katter som också ger glädje i tillvaron.

Har nu pratat med maken och ska försöka lägga mig. Äldsta bonusdottern har jag skjutsat på fest, och ska ev hämta henne när hon vill hem. Men det lär nog dröja en stund innan jag somnar ikväll, tankarna far lite för mycket runt.

Jag är så trött...

Ja, det har varit en jobbig och strulig vecka i familjen och jag känner mig matt. Ibland önskar jag verkligen att barn slapp mista sina föräldrar eller genomgå skilsmässor. Barn mår bäst av att vara med sina kärnfamiljer men tyvärr är ju inte livet så, och barnen får inte välja.
Men det har ändå löst sig, så gott det har gått,men det var väldigt nära att vi ställde in vår resa till Kreta, för allas skull. Men nu efter lite pusslande så löste det sig. Jag hoppas bara att maken kan slappna och njuta av semestern ändå, annars är jag lika gärna hemma och tar en resa senare.
Resor finns kvar.


Igår var vi i alla fall och tittade på vår blivande valp, som om fyra dagar är 4 veckor. Hur söt som helst. Kennel namnet är Kamas Quantos men det namnet hemma blir nog Douglas alias Dogge.
Gissa om vi blev förälskade. vi for dit hela bunten förutom äldsta bonusdottern som inte ville följa med.
Tyvärr får ju inte sönerna följa valpens uppväxt till att börja med eftersom de planerar att jobba på Malta.


Här är en tikarna, detta är mamman till vår valp samtidigt som hon är mormor åt denna kull vi ser på fotot. Dessa valpar har hunnit bli 4 veckor prick.
I oktober flyttar valpen hem till oss och det blir nog bra för mig, för huset kommer att bli tomt och tyst utan sönerna.

Idag ska jag göra lite ärenden på stan, bla apoteket. Sedan packa. Ska också kolla lite med sönerna så de har tänkt på allt.
Yngste sonen ska bla på komvux, för att han funderar på att läsa historia på distans, han vill ju bli historie lärare.

Det blir en avskedsmiddag ikväll för sönerna, eftersom de åker samma dag vi kommer hem. Har jag tur möts vi på flygplatsen. Gissa om jag kommer att krama på dom ikväll.

Resglädjen och min resfeber har inte infunnit sig ännu pga allt strul och avskedet av sönerna men det blir nog bra då vi är på plats.

Men som jag har sagt tidigare, så gör sönerna helt rätt. Är glad att de passar på att ta tillvara av livet innan de blir fast i ett förhållande eller familj, för då blir det annat som gäller. De har ju dock några år till på sig, hoppas jag, innan de binder sig med familj. Det är bra med erfarenhet innan man ska ta hand om andra och ha ett stort ansvar.

Mina tankar finns hos en familj, vars döttrar får ta farväl av sin pappa idag, som dog av sviterna efter att ha cyklat omkull. Vila i frid Nicklas Jakobsson.

Ha en skön vecka alla. Var rädda om varandra. Vi hörs efter vår Kreta resa =)

Jaha, livet rullar på...

...här i vårt hus. Det har varit en vecka som varit upp och ned och det tar på allas krafter, kanske mest makens. Stämningen är dock bättre i huset, sedan vissa saker har pratas ut. Vilket pappan mår mycket bättre av.
Själv har jag så mycket i huvudet. Vill ju att min familj ska må bra, vilket alla mammor vill naturligtvis. Mitt i allt detta så närmar det sig att sönerna, båda mina älskade söner, stannar på Malta om de får jobb. De åker troligtvis om två veckor, de som ännu inte ens flyttat hemifrån. Känns lite långt bort, man kan inte bara sätta sig i bilen och hälsa på. Malmö hade känts närmare.
Efter allt vi gått igenom, så är det förstås bra att de ska stå på egna ben, jag måste bara mentalt vänja mig vid tanken, och mitt huvud är redan så fullt av mycket annat.
Känner mig tom ibland och ibland så snurrar det bara runt. Men detta är väl livet, vad jag kan förstå.

Spektakel var väl att ta i, men det ligger något i detta. Ibland är livet så intensivt, så att man glömmer bort att detta är livet.

Igår städade jag nästan hela huset, ska göra klart idag. Vill ha fint hemma innan vi åker bort. Vill inte komma hem till ett kaos.

Vi åker ju till Kreta om en vecka, vilket i dagsläget behövs, ffa för maken. Han behöver rensa sitt huvud och tänka på annat, det har varit mycket för honom en tid.

Vi ska bo i Platanias och reser med våra bästgrannar, som vi trivs så bra med. Jag har varit många gånger på Kreta och alltid bott och trivts i Rethymnon, som är en stad. Nu ska vi bo i en by och det blir säkert hur mysigt som helst. Jag längtar men har inte haft riktiga reslängtan eftersom det är lite rörigt hemma. Men det blir säkert bra, när vi är på plats.
Hinner precis hem innan sönerna åker, tack och lov, så att jag får kram på dom.

Från att varit stora familjen blir vi nu lilla familen, tre personer. Äldsta bonusdottern flyttar till egen lägenhet i oktober.
Kommer att kännas konstigt med en sån liten familj och det lär väl ta ett tag innan jag har vant mig med det, som är van att ha många ungdomar i mitt hem. Så har det alltid varit. Ungdomarna har alltid varit välkomna att vara här med sina vänner. Tycker det är tragiskt för dom ungdomar som inte får ha vänner hos sig. Ungdomar berikar ju en så mycket om än de också tar energi av en. Men jag/vi har alltid haft vårt hem öppet och det har nog gjort att vi har så god kontakt med ungdomarna och deras vänner.

Imorgon ska det visst bli bättre väder, då ska gräsmattan klippas. Den frodas och växer.

Kommer nog att börja packa lite lätt, så att jag vet vad jag ska ha med mig. Känner på mig att sönerna behöver lite hjälp i veckan att planera sin avfärd, så det blir nog inte så mycket tid över till mig själv.

Helgen blir nog fortsatt lugn, känns ljuvligt.

Kryper nog ner igen bredvid min sovande make, som väckte mig tidigare och sa att de knackade på dörren. Han drömde nog. Det var bara två blöta katter som kom in. Katten Gustav var förresten hem för någon kväll sedan och hälsade på, sedan drog han tillbaka till stallet. Till vintern är han hemma igen, hela vintern =).
Ska dricka upp min tekopp, har fått njuta av tystnaden i huset för mig själv. Sedan hoppar jag nog i säng igen brevid min älskade make och njuter av en lugn fm.

Ha en skön helg alla! Var rädd om varandra!

Grå lördag

Hösten närmar sig...


Vaknade imorse, då regnade det. Nu har det slutat men det är grått ute. Katterna kom in från det blöta och ligger nu här bredvid mig, mätta och belåtna.
Resten av familjen sover. Yngste sonen och äldsta bonusdottern var ut igår och roade sig. Äldste sonen på datalan på Pite Havsbad i helgen. Yngsta bonusdottern är hos sin pojkvän.

Det är nog bara jag som är pigg, för jag somnade redan igår kl 2130, då det blev inte så mycket till fredagsmys. Men jag har varit så trött denna vecka. Huvudet behövde vila.

Hösten är här, men det skulle bli varmare några dagar igen, så sensommaren kämpar på. Men för mig kvittar det. Det får gärna bli en mild höst, klar luft och härliga höstfärger.

Längtar efter mina ljuslyktor som snart ska fram, när vi höststädat på tomten. En riktig mysfaktor för mig.
Min man gillar också ljus. Minns så väl när vi började att träffas. Då tände han alltid ljus och det gör han fortfarande :) Både han och jag gillar att ta det lugnt och njuta av varandras närvaro.

Snart har vi vår bröllops dag, den 19 september. Två år redan. Trots att vårt liv här hemma inte alltid är lätt, så tappar vi inte vår kärlek för varandra. Det kommer vi att ha med oss när vi en gång bor själva, utan våra ungdomar.

Ikväll blir det grillning igen, vi får väl passa på så länge vi inte är insnöade ;) Ska göra färskpotatis i ugnen. Det brukar bli så gott.

Ha en skön helg alla!

Sommarens sista dag

Idag är det sista augusti, dvs sommarens sista dag. Känns lite vemodigt. Men vi har haft en underbar sommar, varm och solig, nästan inget regn. Antagligen bästa vädret i Sverige.
Vi har varit hemma mycket men hann även på en veckas semester, precis som vi ville ha det.
Jag har tom badat i sommar, nåja, doppat mig :)

Imorgon börjar hösten, 1 september, så snart börjar det bli kyliga i luften, ännu fuktigare än vi har det nu, mer dagg i gräset och det är långt till nästa sommar.

Vintern kommer, och vi börjar längta efter den härliga vårvintern. Ja, även detta år ska vi klara.

Hemma går det upp och ned som vanligt, och vi är lite slitna. Längtar efter ro. Men jag vet att den kommer.
Så nu ska jag njuta av höstmörkret, tända ljus, pyssla på här hemma och ta vara på den underbara tid vi har här varje dag.

Var rädd om varandra.

PS Får ej bort understrykningen, följde antagligen med bilden :)