Det var ju ett tag sen...

Börjar med en höstbild, för hösten är här. Sist jag skrev var det vinter. Jag som älskar att skriva, tappade plötsligt lusten. 
En hel del händer ju förstås när månaderna går och helt plötsligt, sedan i våras, så är det bara jag och maken som bor hemma.
Vilket känns bra. Det stora huset känns förstås tomt men helt okej. Barnen är vuxna och ska ju flyga ut ur boet.
Fast snart har vi min yngste son hemma igen. Han planerar att resa med en kompis till Thailand, och vara borta ett tag. Sedan funderar han väl på att börja studera igen.
Äldste sonen bor i egen lägenhet och trivs som fisken i vattnet.
Makens två döttrar bor hos sin mamma i Timrå igen, efter att ha hunnit bo själv ett tag här i stan.

Så jag måste väl erkänna att på så sätt känns livet skönt. Vuxna barn som tar ansvar över sina egna liv.

På arbetet är det annorlunda. From 1 februari så har kommunen ansvar för hjälpmedel i hemmet, vilket känns otroligt skönt. Har varit så less alla hjälpmedel. Nu har jag kvar bedömningarna och behandlingar för neuropsykiatriska diagnoser, teampatienter, demenser, handpatienter, och andra patienter som själva tar sig till hälsocentralen (ja, vi har bytt namn från vårdcentral till hälsocentral). Har dock ansvar för hjälpmedel för dom som är under 18 år men det är inte så ofta de behöver något. 
Arbetar numera på två hälsocentraler, 10 h på varje/vecka, vilket innebär att man mer eller mindre håller på att arbeta ihjäl sig och väntetiderna växer. Jag har de mest intressanta arbetsuppgifterna kvar men för stor arbetsbörda. Resterande tid arbetar jag som rehbakoordinator på en hälsocentral och ska även arbeta med levnadsvanor och hälsokontroller. Tur att jag trivs så bra ändå.

Vår älskade kooiker hund Douglas har hunnit bli två år. En underbart go jycke, som håller husse och matte i trim. Det blir minst 1,5 h promenad per dag, och vi känner att vi mår bra av det. Man längtar hem varje dag från jobbet, för att få krama om honom, precis som när barnen var små, och fick hämta hem dom från dagis.

Som vanligt så reser jag och maken, i februari var vi ju i Thailand, och firade vår 50-års födelsedagar.

Vi for till Koh Lanta, en underbart lugn och avkopplande ö. Vi njöt av tillvaron i två veckor. Douglas fick vara hos mor och far. Två av ungdomarna skötte katterna.

Här är vi på väg på snorkeltur med speedboat. Förväntansfulla i ett underbart väder.

 Stränderna var underbara under båtturen, kändes som att vi var i paradiset, vilket vi kanske var :)

Vattnet alldeles kristallklart och varmt. Här behövde man inte gruva sig innan man gick i, vilket passar mig utmärkt, eftersom jag i princip aldrig badar i Sverige pga det kalla vattnet.
Jag hoppas vi kan åka tillbaka snart igen, vilket jag absolut tror. Vi hade fantastiska dagar tillsammans.

I somras hade vi bara tre veckors semester, och en av dom tillbringade vi på Öland med våra bästgrannar.

Yngsta dottern

Då var det då hennes tur att ta studenten. Det firades förstås först med klassen och utspring, sedan med familjen på dagen, och sedan ut med klassen igen på kvällen. Säkert en nöjd och trött student :)

I somras hade vi bara tre veckors semester, och en av dom tillbringade vi på Öland med våra bästgrannar.

Vi bodde i Borgholm och hade gångavstånd till många sevärdheter, bla Borgholms slottruin.
 

 Vi tog också biltur till Kalmar och Karlskrona. Här är vi vid Kalmarslott och njuter av dagen.

Och som vanligt var vi fyra även iväg på en veckas höstsemester :) Denna gången Rhodos, där vi bodde i Faliraki.

Detta ser vi fram emot varje höst, att få åka iväg och förlänga sommaren. Dessutom har vi alltid så himla roligt. Många skratt som förmodligen förlänger livet :)

 Vi äter mycket god mat. Alla är vi otroligt förtjusta i den grekiska maten, som är en njutning varje gång. Det ska väl vara rakin, som de gärna bjuder på, som inte är så god...

 Det var en varm vecka, kan jag säga. Och i Lindos, var det extra varmt, så vi damer inhandlade oss varsin hatt :) Välbehövligt!!

Det var otroligt vackert i Lindos med många fina vyer och mysiga gränder. Ett bra ställe att tillbringa tiden med sin älskade.
 

Även här fick vi njuta av kristallklart vatten. Skulle bara haft med oss snorkel och cyklop men nästa gång så....

Nu väntar en weekend resa till Vilnius med maken över första advent. Ser fram emot den.

Vi ska bo i Vilnius gamla stan och kan ströva lugnt omkring utan färdmedel.

Som ni förstår, så är det inte så dumt att ha vuxna barn :) Fast vi älskar ju dom som en tok, och vi har fantastiska barn. Livet är rikt!!

 

Nu är det nära...

 Snart sitter vi där igen, och njuter av livet på Kreta =) Längtar som en tok, men har för en gångs skull inte börjat att packa, ovanligt för att vara mig. Börjar gärna en vecka innan, det är liksom halva resan, att packa och längta!!
Men det har varit en hektisk tid på jobbet efter sommaren och jag har varit slut på kvällarna.
Fick dock det berömda rycket och städat hela nedervåningen ikväll, bäddat rent och tvättat. Mor, min snälla mor, har strykit åt mig =) Lite bortskämd är jag allt!!
Mor och far tog dessutom med sig Douglas hem, vår söta jycke, eftersom jag har planeringsdag imorgon och hinner inte hem på lunchen.
Maken är på tjänste resa uppåt landet, och har ikväll landat i Kiruna. Så jag och yngsta dottern är för oss själva men vi mår ganska bra med det. Ikväll är hon dock på bio med kompisar. 
Maken kommer inte hem förrän på fredag. Så jag får fixa det mesta själv men det ska nog gå bra.

Blir väl ett nytt hjärta igen även detta år ;)

Vi hade ju bröllopsdag den 19 september men det blev inte speciellt firat, så vi tar igen det på Kreta. Då får han förhoppningsvis en mindre trött fru att fira med ;)
Detta är ju vårt sätta att ladda batterierna, att få resa iväg på tu man hand och få njuta av bara varandra.

Ha det så gott!! Visar väl lite kort sen =)
 

Mina söner på Malta

Som de flesta vet så bor ju mina två söner på Malta, där de jobbar och trivs med livet. De delar lägenhet med en kompis.

Igår kväll chattade jag riktigt länge med mina goa söner. Den yngste planerar att komma hem i mars, ev även den äldre. Gissa om jag längtar, det blir kramar i massor. Har aldrig varit utan dom så här länge.

Så nu kan man börja längta. Efter att dom varit här, så reser jag ner till dom och hälsar på. Jag måste ju få se hur dom bor och lever. De har en ny lägenhet men problem med fukt och mögel i lägenheten och det känns inte så kul. Men det ska väl snart blir varmare, så att det torkar upp. De har pratat med hyresvärden, så han ska kolla upp det, när han nu behagar att ta sig dit.
Jag hoppas maken kan följa med men vi får väl se hur det blir med det, det beror på hur vi har det här hemma.

Veckan som var sprang iväg, som vanligt. Nu är det helg igen.
Vi gjorde lite ärenden på stan, sedan somnade trötta kvinna=jag, i soffan en stund. Har varit mycket trött på sistone. Sedan var vi på middag hos våra bästgrannar och spelade kort. Kröp i säng tidigt. Vaknade av lite nattliga samtal från döttrarna, sedan sov vi gott igen.

Längtar till dessa tjejer kan hålla sams, de ska alltid tjafsa om något. Men de ska väl också mogna till sig så småningom och får roligt med varandra istället.

För övrigt så känns det att 2012 har börjat bra. Det är mer harmoni och lugn.
Valpen växer och frodas, har förstås bustag i sig och gör lite dumheter ibland men han är otroligt lydig för sin ålder, 5 månader.
Alla katter är mer inne nu, även stallkatten Gustav verkar ha flyttat hem igen. Han har flyttat hem sent pga den milda vinter vi har. Vi har bara haft två kyliga dagar ännu, känns hel konstigt.
Men till veckan ska det visst bli kallare.
Var ute på morgonen med på en promenad med Douglas (valpen) och det var så härligt väder. Och det bästa, ingen snö att skotta =)

Ikväll ska vi på middag hos mor och far och några goda vänner till dom, blir säkert en trevlig kväll. Yngsta dottern ska äta med en kompis. Blir nog inte så sent.
Funderar på att scrappa lite idag och ev fara på zumba imorgon, men jag får se. Njuter i alla fall av den sköna ledigheten.

Hörde att Warzawa var en av Europas billigaste huvudstäder. Det kanske vore nåt för mig och maken, en härlig weekend på två. Sitter nästan alltid och kollar på resor, det liksom finns i blodet på mig =)

Han fyller ju 50 i december och jag ett halvår senare, och då ska vi åka iväg någonstans, ett par veckor, till ett varmare land någonstans i Asien, typ Thailand, Malyasia eller något liknande. Det ser jag verkligen fram emot =)

Nä, ska väl väcka mannen. Ha en skön helg och var rädd om varandra. Kramis

Jaha, livet rullar på...

...här i vårt hus. Det har varit en vecka som varit upp och ned och det tar på allas krafter, kanske mest makens. Stämningen är dock bättre i huset, sedan vissa saker har pratas ut. Vilket pappan mår mycket bättre av.
Själv har jag så mycket i huvudet. Vill ju att min familj ska må bra, vilket alla mammor vill naturligtvis. Mitt i allt detta så närmar det sig att sönerna, båda mina älskade söner, stannar på Malta om de får jobb. De åker troligtvis om två veckor, de som ännu inte ens flyttat hemifrån. Känns lite långt bort, man kan inte bara sätta sig i bilen och hälsa på. Malmö hade känts närmare.
Efter allt vi gått igenom, så är det förstås bra att de ska stå på egna ben, jag måste bara mentalt vänja mig vid tanken, och mitt huvud är redan så fullt av mycket annat.
Känner mig tom ibland och ibland så snurrar det bara runt. Men detta är väl livet, vad jag kan förstå.

Spektakel var väl att ta i, men det ligger något i detta. Ibland är livet så intensivt, så att man glömmer bort att detta är livet.

Igår städade jag nästan hela huset, ska göra klart idag. Vill ha fint hemma innan vi åker bort. Vill inte komma hem till ett kaos.

Vi åker ju till Kreta om en vecka, vilket i dagsläget behövs, ffa för maken. Han behöver rensa sitt huvud och tänka på annat, det har varit mycket för honom en tid.

Vi ska bo i Platanias och reser med våra bästgrannar, som vi trivs så bra med. Jag har varit många gånger på Kreta och alltid bott och trivts i Rethymnon, som är en stad. Nu ska vi bo i en by och det blir säkert hur mysigt som helst. Jag längtar men har inte haft riktiga reslängtan eftersom det är lite rörigt hemma. Men det blir säkert bra, när vi är på plats.
Hinner precis hem innan sönerna åker, tack och lov, så att jag får kram på dom.

Från att varit stora familjen blir vi nu lilla familen, tre personer. Äldsta bonusdottern flyttar till egen lägenhet i oktober.
Kommer att kännas konstigt med en sån liten familj och det lär väl ta ett tag innan jag har vant mig med det, som är van att ha många ungdomar i mitt hem. Så har det alltid varit. Ungdomarna har alltid varit välkomna att vara här med sina vänner. Tycker det är tragiskt för dom ungdomar som inte får ha vänner hos sig. Ungdomar berikar ju en så mycket om än de också tar energi av en. Men jag/vi har alltid haft vårt hem öppet och det har nog gjort att vi har så god kontakt med ungdomarna och deras vänner.

Imorgon ska det visst bli bättre väder, då ska gräsmattan klippas. Den frodas och växer.

Kommer nog att börja packa lite lätt, så att jag vet vad jag ska ha med mig. Känner på mig att sönerna behöver lite hjälp i veckan att planera sin avfärd, så det blir nog inte så mycket tid över till mig själv.

Helgen blir nog fortsatt lugn, känns ljuvligt.

Kryper nog ner igen bredvid min sovande make, som väckte mig tidigare och sa att de knackade på dörren. Han drömde nog. Det var bara två blöta katter som kom in. Katten Gustav var förresten hem för någon kväll sedan och hälsade på, sedan drog han tillbaka till stallet. Till vintern är han hemma igen, hela vintern =).
Ska dricka upp min tekopp, har fått njuta av tystnaden i huset för mig själv. Sedan hoppar jag nog i säng igen brevid min älskade make och njuter av en lugn fm.

Ha en skön helg alla! Var rädd om varandra!

Skit sömn :(

Har sovit dåligt igen, andra natten på raken. Men det är väl stressen som påverkar en. Mycket ska planeras, lagas mat och det blir mycket folk. Längtar tills examens veckan är över.
Men missförstå inte, det ska bli så fint att se våra ungdomar på balen och sedan se dom ta studenten på fredag. Brukar bli en tårfylld dag och en känslomässig dag igen. Sorgen finns fortfarande där, att sönernas pappa inte får vara med.

Vi har i alla fall haft kalas för yngste sonen, han som fyllt 19 år. Vi slog till och hade kalas även för mig. Eftersom det är bal den dagen jag fyller år.

Jordgubbs tårta vill han alltid ha på sin dag, så klart att man fixar det. Annars ser man inte så mycket av yngste sonen. Det är ett ständigt festande med kompisarna,nu sista veckan i skolan.
Men de verkar nöjda över att skolan är slut, sedan väntar allvaret med arbete och vuxenlivet. Men det kommer han att klara galant.

Maken var och ordnade en karta, naturpasset på apoteket. Så nu har vi varit och orienterat. Så här glad blev maken när han hittade en kontroll.

Men det var ganska blött här och där, och ett par stycken i gänget blev rejält blöta om fötterna.

Har försöker de orientera sig på kartan, samtidigt som de slåss mot myggen som plötsligt dök upp.
Men vi fick en riktigt härlig stund på Grisberget i vacker natur. Älskar att gå i skogen men jag är ju uppväxt med det och det sitter väl kvar.
En del i familjen har varit iväg även idag på fm och orienterat men det var för tidigt för mig, så jag låg kvar en stund i sängen istället :) På helgerna måste jag få sova ut, för alla vardagar ska man upp tidigt och jag hatar väckarklockor. Får jag inte sova ut, orkar jag inte vara uppe på kvällen och jag tycker om att sitta uppe när man är ledig.


Ja, det blev ju London för vår junta efter många om och men, både pga vulkan aska och av privata skäl då det är rörigt i familjen. Jag har varit så mentalt slut. Men jag for i alla fall och London är en fin stad med många intryck ( och mycket människor). Kommer mer foton sen.
Här är vi på Picadilly Circus.

Ut från en telefonkiosk kom stålkvinnan =)
Man vet aldrig vem man stöter på i London.

Vi hann besöka en och annan pub. De är hur mysiga som helst. Vi åt även lunch där men jag skippade fish and chips, åt god kyckling med mozzarella och barbaquesås istället, mums.

Jobbade en dag sedan jag kom hem, i onsdags. Är nu ledig tom måndag. Men det blir inte så många timmar på jobbet till veckan, eftersom det är bal och examen för två av våra ungdomar. Fast vi har tre ungdomar som ska på bal, efter som yngsta bonusdottern ska dit med killen.

Huset är städat, jag har koll på tvätten och matlistan, så nu ska jag försöka ladda batterierna. För veckan som kommer, då blir det nog ingen lugn stund. Bara sömnen kommer tillbaka...

Sköt om er och var rädda om varandra.

Min älskade son 19 år

Har svårt att förstå att det gått 19 år sedan min älskade goa yngste son föddes. Han har vuxit upp till en underbar man, en man som tagit stort ansvar genom livet av olika anledningar.
En kille som törs vara go, är snäll och är social.
Tyvärr kan jag inte krama på honom idag, för han är i Umeå på brännbollshelgen med sin store bror.

Själv åker jag till:

LONDON

Så jag får inte krama på min yngste son förrän på tisdagkväll, men då ska han få desto fler =)

Det blev i alla fall London för mig, och mitt junta gäng. Det har varit fram och tillbaka bla pga askan om jag skulle åka eller ej. Men nu bär det iväg och det ska bli både roligt och skönt. Nya miljöer och intryck brukar göra gott på mig.

Här hemma är det blött, regnet hänger kvar på grästopparna, så det har nog regnat hela natten.

Ska sätta på kaffe och väcka min man. Vill ju krama på honom innan jag åker =)

Ha en skön helg alla! Var rädd om varandra! Kram

Vulkanutbrott på Island igen...

Jaha, ja. Det känns som att resan till London på lördag är i fara. Men jag stannar ju hellre hemma, än att flyga i askmoln eller bli kvar i London.
Det är vår junta, 10 käcka tjejer, som hade tänkt på en weekend från lördag till tisdag. Att alla kunde följa med samtidigt är ju ett mindre mirakel. Så vi får väl se hur det går.
London finns ju kvar, och det finns så mycket annat i Livet som är Viktigt!

Thailand nästa...

...ja, inte för mig, utanför min äldste son. Han och en kompis åker iväg den 28 november. Åh, jag vill också. De ska vara borta i tre månader. Det blir en prövning för mig, men säkert bra för oss båda.
Precis det här ville jag också när jag var yngre men det blev aldrig läge för detta.
Så jag är så glad att han passar på då han har möjlighet.