Börjar med en höstbild, för hösten är här. Sist jag skrev var det vinter. Jag som älskar att skriva, tappade plötsligt lusten.
En hel del händer ju förstås när månaderna går och helt plötsligt, sedan i våras, så är det bara jag och maken som bor hemma.
Vilket känns bra. Det stora huset känns förstås tomt men helt okej. Barnen är vuxna och ska ju flyga ut ur boet.
Fast snart har vi min yngste son hemma igen. Han planerar att resa med en kompis till Thailand, och vara borta ett tag. Sedan funderar han väl på att börja studera igen.
Äldste sonen bor i egen lägenhet och trivs som fisken i vattnet.
Makens två döttrar bor hos sin mamma i Timrå igen, efter att ha hunnit bo själv ett tag här i stan.
Så jag måste väl erkänna att på så sätt känns livet skönt. Vuxna barn som tar ansvar över sina egna liv.
På arbetet är det annorlunda. From 1 februari så har kommunen ansvar för hjälpmedel i hemmet, vilket känns otroligt skönt. Har varit så less alla hjälpmedel. Nu har jag kvar bedömningarna och behandlingar för neuropsykiatriska diagnoser, teampatienter, demenser, handpatienter, och andra patienter som själva tar sig till hälsocentralen (ja, vi har bytt namn från vårdcentral till hälsocentral). Har dock ansvar för hjälpmedel för dom som är under 18 år men det är inte så ofta de behöver något.
Arbetar numera på två hälsocentraler, 10 h på varje/vecka, vilket innebär att man mer eller mindre håller på att arbeta ihjäl sig och väntetiderna växer. Jag har de mest intressanta arbetsuppgifterna kvar men för stor arbetsbörda. Resterande tid arbetar jag som rehbakoordinator på en hälsocentral och ska även arbeta med levnadsvanor och hälsokontroller. Tur att jag trivs så bra ändå.
Vår älskade kooiker hund Douglas har hunnit bli två år. En underbart go jycke, som håller husse och matte i trim. Det blir minst 1,5 h promenad per dag, och vi känner att vi mår bra av det. Man längtar hem varje dag från jobbet, för att få krama om honom, precis som när barnen var små, och fick hämta hem dom från dagis.
Som vanligt så reser jag och maken, i februari var vi ju i Thailand, och firade vår 50-års födelsedagar.
Vi for till Koh Lanta, en underbart lugn och avkopplande ö. Vi njöt av tillvaron i två veckor. Douglas fick vara hos mor och far. Två av ungdomarna skötte katterna.
Här är vi på väg på snorkeltur med speedboat. Förväntansfulla i ett underbart väder.
Vattnet alldeles kristallklart och varmt. Här behövde man inte gruva sig innan man gick i, vilket passar mig utmärkt, eftersom jag i princip aldrig badar i Sverige pga det kalla vattnet.
Jag hoppas vi kan åka tillbaka snart igen, vilket jag absolut tror. Vi hade fantastiska dagar tillsammans.
I somras hade vi bara tre veckors semester, och en av dom tillbringade vi på Öland med våra bästgrannar.
Yngsta dottern
I somras hade vi bara tre veckors semester, och en av dom tillbringade vi på Öland med våra bästgrannar.
Vi bodde i Borgholm och hade gångavstånd till många sevärdheter, bla Borgholms slottruin.
Vi tog också biltur till Kalmar och Karlskrona. Här är vi vid Kalmarslott och njuter av dagen.
Och som vanligt var vi fyra även iväg på en veckas höstsemester :) Denna gången Rhodos, där vi bodde i Faliraki.
Detta ser vi fram emot varje höst, att få åka iväg och förlänga sommaren. Dessutom har vi alltid så himla roligt. Många skratt som förmodligen förlänger livet :)
Det var otroligt vackert i Lindos med många fina vyer och mysiga gränder. Ett bra ställe att tillbringa tiden med sin älskade.
Nu väntar en weekend resa till Vilnius med maken över första advent. Ser fram emot den.
Vi ska bo i Vilnius gamla stan och kan ströva lugnt omkring utan färdmedel.
Som ni förstår, så är det inte så dumt att ha vuxna barn :) Fast vi älskar ju dom som en tok, och vi har fantastiska barn. Livet är rikt!!
