Ta mig till havet

Igår hade vi en underbar promenad vid havet, maken, jag och valpen. Det är så härligt att gå där och höra havet, klar luft och man får tillfälle att rensa huvudet.

Är det inte det ena ungdomen, så är det en den andra. En blev väl överförfriskad, men tyckte ändå inte att hon skulle hem. Så det blev en lång kväll, och tröttsam kväll. Men de lär sig väl med tiden.
Annars så tror jag att båda döttrarna har haft en trevlig halloween med sina vänner.

Valpen Douglas tyckte att det var jättekul att springa vid havet, det fanns så mycket att se och lukta på.

En massa saker som flytit iland, det kan inte bli bättre för en valp.

Ett långt vasstrå fångade intresset, men det var så svårt att släpa på. Men han kämpade tappert =).

En liten godisbelöning för att han varit duktig, mmm, vad gott.

Är hemma idag på fm med yngsta dottern. Maken jobbar på fm. Han behöver så väl komma ut ur huset, som har blivit mer som en borg än ett hem. Bra för honom att få komma på jobbet en stund. Hon och brodern sover ännu gott. Själv tänkte jag hoppa i duschen när valpen somnat, varit ut med honom och nu har han lite race innan han ska sova, sötnosen.

Solen skiner igen, efter att det hade börjat regna igår kväll. Det är en kylig men vacker höstdag.

Det har varit en bra vecka, förutom en trotsig tonåring i lördags, och det känns så skönt. Vi är ganska utslitna och det känns skönt för alla att det går framåt.
Bonussonen har varit en vecka och ska vara en vecka till, så pappan njuter. Det är inte lätt att ha barnen på avstånd.
Precis som jag har nu, men de är äldre och klarar sig fint på egen hand.

Har ordnat en bärbar dator till min yngste son, som en vän till sönerna ska ta med sig, då han åker till Malta för att hälsa på dom. Eftersom sonen ska plugga in historia behöver han en egen dator. Önskar att jag kunde följa med, så jag fick krama lite på dom. Kan liksom inte bara ta bilen för att åka till dom, suck.
Men på något sätt så känns det skönt att de flyttat och står på egna ben, det är ju så det ska vara. Dessutom innebär det ju att jag och maken får lite mer tid för varandra, vilket känns skönt.
Nu har det ju inte riktigt varit så sista halvåret efter som ett av barnen har haft det tungt men det kommer ju att bli så.
Vi ser fram emot det. Jag ser fram emot det. Det har varit ganska tunga år sedan 2004, och jag längtar tills jag kan få ro. Nu låter det som det bara har varit tungt, så är det ju inte, det har varit mycket glädjeämnen med vår stora familj men det har liksom alltid varit något och det sliter.
Och eftersom jag varit ensam med mina söner, så har jag inte fått någon avlösning av en respektive. Sedan har väl alla i omgivningen inte förstått alltid hur tungt det varit ibland, och det kan jag väl förstå. Det man inte varit med om, är svårt att förstå.

Men nu ser vi framåt, och det känns så härligt. Det är inte länge kvar innan alla barnen står på egna ben och vi får tid för varandra och vårat liv. Sedan finns ju ungdomarna ändå runt omkring oss, och vi får ett annat spännande umgänge med dom =) Vi lär ju få en stor familj i framtiden. Tänk om alla fem får barn, då lär vi bli många. Funderar ibland hur vi ska hinna sköta och gosa med alla barnbarn...men det får framtiden utvisa. Fram till dess hoppas jag ungdomarna får må bra och vara unga och njuta av livet, innan de binder sig för ett långt stort ansvar med familj.

Ha en bra vecka. Det ska vi ha. Ungdomarna har ju dessutom höstlov, så det är ingen skola som kallar på dom =)