Mina älskade söner =)

Detta är verkligen vad jag har lyckats med bäst i livet, att få dessa två underbara söner!! Vad vore livet utan dom. Visst, storebror älskar att retas men för övrigt är ju bilden hur fin som helst. Jag är så glad att dom har varandra.

Helgen har ju sprungit iväg som vanligt. I fredags var det lite fest med superjuntan igen. Vi hade hur roligt som helst med lite allvar där emellan. Dessutom ska ju två slå till med gifter mål, jag blev så glad. Man vet ju hur speciellt det blir, oavsett om det är stort eller litet.
Lördagen var vi ut och körde skoter, älskar det livet men jag är ju uppvuxen med det=) På kvällen hade yngste sonen för fest innan de drog ut på krogen. Jag hämtade honom sen.

Idag har vi varit och hämtat äldsta bonusdottern och hennes pojkvän i Skellefteå. De har bott en natt på hotell och myst. Vi var även på Rusta och ÖB och kollade lite, lite inköp blev det :)
Sedan tog vi en sväng med skotern.
Snart ska jag och maken iväg på badminton.

Imorgon är det surströmming med surströmmingsklubben=) Gissa om jag längtar, har inte kunnat vara med på ett tag.

Tänker på att det finns så mycket härliga människor omkring en. Men det finns även ytterst elaka personer också, tack och lov behöver jag inte umgås med henne.
Men det är en mycket elak person som gör att för att förstöra livet för sin mans döttrar. Dessa döttrar är dessutom min väninnas barn och finare flickor får man leta efter. Hon förföljer dem, sprider osanning, skickar brev med lögner till myndigheter (som tack och lov förstår att hon är en sjuk person), hon skriver elaka kommentarer på deras blogg. Hon är en sorglig person som tyvärr själv har egna barn och dessutom många. Man kan ju undra varför hon tar sig tid att förpesta livet för andra. Hon kan väl ägna sig åt sina egna barn. Det mesta sorgliga i historien är dock flickornas pappa som är gift med denna onda person. Han är en riktig mes som inte kan ryta upp åt henne och dessutom har gett upp kontakten med sina flickor. Han har inte träffat sina barnbarn. Det är skamligt hur man ge upp kontakten med sina barn pga en kvinna som inte är vid sina sinnes fulla bruk. Men det är hans stora förlust.
Nä, nog om detta, jag konstaterar bara att det är sorgligt.

Men det finns även vuxna som inte förstår hur andra kan ha det svårt, hur ungdomar kan må dåligt och dömer dom och förkastar dom, som skräp som hör hemma på soptippen. Jag får ont i hjärtat av detta. Istället för att stötta dom och fråga om de behöver hjälp eller be andra hjälpa dom. Det är ett känslokallt samhälle vi lever i. Vänta bara, en dag kanske de sitter där med barn/ungdomar som mår dåligt. Kanske de kommer tänker och förstår, att så här kan det bli.

Som tur är finns det många empatiska och godhjärtade människor som kan sätta sig in hur andra kan ha det. Jag är glad för det.
Är så glad själv att jag har min familj, och att de mår bra men jag kan ändå förstå att andra inte gör det.

Ny vecka väntar med nya utmaningar. Ha det så gott!!