Kände mig små krasslig redan i söndags, sedan har det ökat under veckan som gått. Jag skulle nog ha varit hemma redan från i onsdags men vi hade rehabkoordinator träff i Sunderbyn och jag hade lovat köra, så jag åkte. Men jag var helt knäckt onsdagkväll, låg halva torsdagen.
Har dock sovit bra inatt och känner mig lite bättre :) Det är hostan som är värst, känns ibland som att lungorna är på väg ut.
Är hemma och det känns så skönt att var hemma själv när man är sjuk. Man får vara i sin filt och hålla sin tekopp utan att måste lägga energi på något annat eller annan. Jag har ju ett stort behov av att få vara helt själv då och då, fastän jag är social och tycker om människor. Det behovet blir ännu större när jag blir sjuk. Mår gott i min ensamhet :), då den är självvald. Alla förstår inte detta, utan vill ha människor runt omkring sig hela tiden men då blir jag helt slut, känns som att energin rinner ur mig. Jag laddar batterierna när jag får vara själv.
Jag lever ju i en storfamilj och trivs alldeles utmärkt med det, tycker om att ha ungdomarna kring om mig. Men eftersom jag är så engagerad i människor, både hemma och på jobbet, så tar det också energi av mig. Då mår jag bra av stunder för mig själv, vilket inte är ofta, då jag får ladda energi i lugn och ro. Även jag och maken känner att vi mår bra, då vi får ta en paus från familjen och bara vara med varandra. Tror att detta är mycket viktigt för ett förhållande.
Tänkte att jag skrev inte så mycket om min egen kärlek då jag sammanfattade året, utan bara om hjärtesorg och ungdomarnas nya kärlek.
Min kärlek blir bara starkare, ju längre vi är tillsammans, ju mer växer den. Den är ju inte lika intensiv som då man var nykär men den är djupare och jag känner en trygghet som aldrig förr. Vi är ju också äldre och har mer erfarenhet, som gör att vi är väldigt mån om det vi har. Vi vet att saker kan inträffa. Självklart är vi irriterade på varandra osv men det vore konstigt för mig i alla fall om det inte vore så. Man måste ju få lätta på trycket ibland hahaha.
Men sammanfattningsvis så kan jag säga: Jag älskar denna man, punkt.
Nä, nu ska jag ta en tekopp och göra som mina tre katter: Njuta av livet, i lugn och ro =)
2 kommentarer:
Usch då, inge kul med förkylning! Jag förstår din självvalda egentid- kanske mkt pga att vi har samma familjesituation med många barn omkring oss. Ibland är det skönt att bara vara själv!
KRAM
Tycker det är så kul att du och morbror blev "ihop", och ännu bättre att ni numera är gifta! När han och maja hade skiljt sig, så sa vi hela tiden att han kunde bli ihop med dig istället för dom andra han dejtade :) Han pratade alltid så gott om dig, och verkade trivas så bra med att få rå om er när jonas hade gått bort, så det kändes verkligen naturligt att det blev ni! Ni bara passar :)
kramar från Zandra
Skicka en kommentar